Bortsprungna katter ger mig magont!

Vi har världens underbaraste grannar, sådana grannar man verkligen önskar att man får.
Det är ett par i 50-års åldern, med glatt humör, som gärna tar en pratstund och dom avgudar Sam (han brukar få sitta på deras motorcyklar, gissa om han är i himmelriket då ;-))

Dessa grannar har 3 katter som lystrar till dom vackra namnen Selma, Leif och Levinson :-D

I lördags gick Levinson ut på en promenad och kom inte tillbaks.
Han gör så ibland.
Men fy så ont i magen jag haft när jag hört hur dom ropat efter honom!
Det fick mig att vara tillbaks till den där kvällen jag ropade och ropade på Stella, men ropen var förgäves...
Igårkväll satt jag och grät, allt kom över mig igen, hur jag ropade efter Stella, klumpen i magen som sa att ngt hänt och morronen efter när jag fann henne..
Jag kan knappt fatta att det hände för 7 månader sen!
Min älskade lilla flicka..
Vi har bestämt oss för att plantera ett Magnoliaträd där hon ligger begravd.
Nu ska jag inte skriva mer om det, jag vill inte gråta.

Iaf, tillbaks till Levinson.
För en stund sen så fick jag ett sms av grannarna att han kommit hem igen.
Jäkla kattskrälle som försvinner iväg sådär!
Och underbara grannar som smsar att han är hemma så att jag ska slippa min klump i magen, det kallar jag för omtanke!

Nu ska jag fixa till en flaska välling och tanka på Sam med, han dricker den fast han sover..
och den där extra vällingflaskan ger oss lite extra sovstund på morronen ;-)