ngt blev fel...

Skrev ett långt inlägg om ultraljudet, sen gick ngt fel, nu ger jag upp, får ta det imorron, sngen nästa!!

Magbild v.24+4

Jösses, jag hinner inte med, tiden springer ifrån mig!
Det är sålänge sen jag skrev så att jag inte ens skrivit hur rutinul gick..
Det gick bra, Sam är överlycklig, han ska få en lillebror!

Jag har så mycket att skriva, ultraljudsbilder att lägga upp och jag ska, jag ska försöka fixa ngt om en stund tom..
Men för att börja ngnstans, här kommer en ny magbild, tagen i måndags..
och även denna gången lägger jag upp en bild från magen när jag väntade Sam ;-)

Lillebror v.24+4 Sam v.24+1

Magen är ganska lik nu måste jag säga!

magen + lite annat

Nu har jag äntligen fått tummarna loss att ta en ny magbild!


vecka 17 (16+4) gravid med Sam vecka 17 (16+0)

Himla roligt att kunna jämföra magen, även om det blir lite glesare mellan bilderna denna gången ;-)

I söndags så kände jag såpass med fladder i magen att det inte gick att ta miste på att det var bebisen och i onsdagskväll så började jag känna bökande och buffande.

Det är verkligen en helt obeskrivlig känsla och helt ärligt så tycker jag verkligen synd om dom som inte får uppleva den känslan..
Att få äran att känna hur ett nytt liv börjar röra på sig, kan det bli mer fantastiskt än så?

Nu har jag faktiskt inte tid att skriva ngt mer, jag hör hur kräftorna ropar på mig.. Jag tänker ta och sörpla i mig ett helt paket kräftor själv och sen får Martin klaga hur mycket han vill på att jag stinker, det skiter jag fullständigt i ;-)

dagarna springer iväg!

Jag fattar inte var den sista tiden tagit vägen, tiden går så fort!

Just nu är det mycket med Sam och maten, han strular som bara den och vill knappt dricka vällingen ens..
Förra veckan var vi hos hans läkare och jag bröt ihop fullständigt och bara grät, det kändes så jäkla skönt att bara få ut det!
Tacksamt nog, trots det minimala näringsintaget, så har Sam vuxit 3,5cm på 2 månader!!! Nu är han 99,8cm så han börjar bli stor!
Han väger dock bara 12,8kg så det är inte så konstigt att han ser så smal ut..
Tyvärr ska hans läkare sluta och hon har varit ett enormt stöd, men förhoppningsvis så blir det bra iaf *pepparpeppar*

I lördags var vi och firade en gammal väns dotter som fyllde 2 år..
Hon hade bjudit in ett par andra gamla kompisar till oss och deras barn, och de lekte så otroligt bra ihop!
Det var verkligen roligt att träffa alla, trots åren gått så kändes det inte det minsta konstlat att träffas, så vi sa att vi måste ta och göra om det snart igen..

För att ta en sista uppdatering, i förrgår så kände jag bebis!!!
Underbara känsla, man fylls verkligen av kärlek!
Magbilder har jag inte tagit fler, men tänkte försöka göra det ikväll, det är ju så skoj att kunna kolla på efteråt!

operation trappmakeover

Nu så är mitt projekt äntligen igång!

Ända sen vi flyttade hit för snart fyra år sen har jag sagt att jag vill snygga till trappan, men tiden har inte funnits.

Nu fick jag möjligheten att göra det och det var nu eller om ett par år kändes det som.

Jag började med att plocka ner trappräcket och slipa det och det gick smärtfritt.

Sen skulle jag ge mig på trappan.. Det gick inte riktigt lika bra.

Lacken är extremt tjock och slipen bet inte på den över huvudtaget, snacka om att jag var nära till tårarna!

Idag var Martin och inhandlade en skrapa istället och var snäll och hjälpte mig en bit innan jag tog över, så nu har projektet kommit en liiiiten bit på vägen iaf!

Men mycket är kvar och jag kan helt ärligt säga redan nu, hade jag vetat vilket jobb det är så hade jag aldrig gett mig på det!

Det är bara att hoppas på att slutresultatet kommer att vara värt det ;-)

Den otroligt snygga trappan...

Sakta men säkert!

Helt perfekt...

I förmiddags var det dags för ultraljud..

Dagen började mindre bra, min syster som skulle passa Sam under tiden blev magsjuk, så vi stod utan barnvakt..

Så jag fick ringa till kliniken och säga att vi fick ta med sonen och så fick istället Martin sitta ute i väntrummet med honom medans ultraljudet gjordes. Det kändes aningen snopet.

När vi kom dit så sa dom direkt att om jag först gick in själv så barnmorskan fick mätt det hon skulle (och fick konstatera att allt var ok såklart) så fick Sam lov att följa med in sen så att Martin också fick se, vilka änglar!

Inne i ett stort och fint undersökningsrum så fick jag hoppa upp på britsen och lägga mig och mina ögon riktades mot den stora 42"-skärmen där jag snart skulle få se bebis..

Mitt hjärta bultade hårt och fort, tänk om allt inte var ok?

Så startades skärmen och denna underbara syn dök upp;

En alldeles perfekt liten bebis som såg ut att ligga hur bekvämt som helst! Inte var h*n vidare pigg på att flytta sig heller :-D Raka motsatsen till Sam, lika livlig som han var när vi fick se honom med ultraljud, lika lugn är denna bebisen!

Det syntes så många likheter med Sam från hans ultraljudsbilder, Samma rundade form från pannan ner över näsbenet, samma utskjutande överläpp.. Mysigt att se!

Efter en liten stund fick Martin och Sam också komma in och titta.. Sam såg mest fundersam ut och Martin var såklart lika förälskad i det han såg som jag..

BM flyttade fram mig en dag, så istället för 14+0 så är jag i 14+1 och bf är istället på alla hjärtans dag! Längden på bebis var 8.7cm..

Jag svävar verkligen omkring på moln och glädjetårarna kommer med jämna mellanrum.. Nu känns det verkligt, nu vågar jag slappna av och nu vågar jag äntligen börja njuta av det fantastiska mirakel vi får uppleva för andra gången..

Har lagt sig på sidan, armar och fötter syns

Vår egna lilla alien!

Vad önskar du dig mest av allt?

Den frågan har ett självklart svar för mig.

Att Sam får en normal och sund relation till mat.
Han hade en bra period i våras, riktigt bra.. Det var så att vi nästan vågade hoppas att nu, nu vänder det!
Sen gick det neråt igen, men han åt iaf.. Sen åkte han med moster, mormor och mormors sambo på semester till Egypten. Som vanligt på semester slutade han äta, det var bara hans välling gjord på sondnäring han åt. Problemet var att på denna semestern drog han på sig en förstoppning efter att först varit magsjuk i två dagar.
Sams mage redde inte upp förstoppningen själv och jag gjorde allt jag kunde för att få bukt med den. Jag kämpade med att få i honom fiber, han fick stora mängder lactulos, jag fick honom att dricka hur mycket vätska som helst, jag såg till att han rörde på sig ordentligt och jag masserade hans mage.
Inget hjälpte..

Så vi fick åka till barnakuten, där förstoppning konstaterades och han fick klyx. Jag fick med klyx hem för att ge honom här hemma med. Det hjälpte inte mer än minimalt. Så vi fick åka in igen. Då gjordes en röntgen som visade på svår förstoppning, han hade avföring i hela tarmen, uppifrån och ner samt att tarmen töjts ut.
Så under ett antal dagar fick vi åka in till sjukhuset morron och kväll, på kvällen fick han ett oljelavemang och på morronen ett vattenlavemang.
Det hjälpte, förstoppningen släppte.
Jag förklarade vikten av att äta så att han inte skulle bli förstoppad igen och Sam förstod.

Han har kämpat på med maten och ätit bra några gånger, men mest har det varit att kämpa, men en del mat har iaf åkt ner.
Men för ca 2 veckor sen så svängde det helt, han åt mindre och mindre och nu är vi mer eller mindre tillbaks på ruta ett igen.
Han vill inte äta, han tycker inte om mat längre säger han.
Det spelar ingen roll vad jag gör för mat, hur mycket jag tjatar, bönar eller ber, det hjälper inte.
Han ville ha makaroner med smör och ketchup för en stund sen, så jag gjorde det till honom.
Jag tog 1dl okokta makaroner och kokade upp..
Han åt 4 teskedar.

Han har ätit 100ml välling imorse, så han borde vara hungrig tycker man, men tydligen inte..
Där kommer det största problemet in.. Vällingen..
Den är vår livlina. Hans välling görs på en sondnäring som heter Neocate och tack vare den vet vi att han får i sig en del av näringen han behöver varje dag. Den kan knappast mätta, för den är inte tjock som riktig välling, men ja, den är bättre än inget.
Men nu strular han med vällingen med..
Han dricker, om vi har tur, 120ml av den, men oftast mindre. Vi får inte i honom mer.. Så om han får 4 flaskor på en dag, så är vi alltså glada om han får i sig totalt 480ml välling och det är inte mycket..

Nästa vecka ska vi till hans läkare. Världens underbaraste läkare.
Som jag hört rykten om att hon ska sluta. FAN!
Hon var tjänsteledig under ett år, då fick vi istället en läkare som var rent jävla blåst rent ut sagt.
Efter att ha träffat Sam i 5 minuter så hade han löst allt "han äter inte för han har vällingen som godsak" Afan, är det så enkelt??
Vafan tror han??? Då hade väl problemet varit löst för flera år sen!!!
Så jag får höra med hans läkare om ryktet stämmer och fråga om hon isf kan flytta över Sam till en annan läkare som hon själv har förtroende för..
För helt ärligt, jag orkar inte med fler idiotläkare som anser att matvägran inte existerar! Deras barn har uppenbart aldrig matvägrat..

Ja, det återstår att se nästa vecka om Sam gått upp ngt i vikt och växt ngt.. Hans hår växer iaf knappt längre, inte hans naglar heller.. Det brukar växa som ogräs på sommaren!

Uppgiven, ja det är vad jag är, hur länge orkar man???