Det är sällan Sam är på riktigt uruselt humör.
Han går under smeknamnet Cipramilungen här hemma eftersom han alltid är på glatt humör och har nära till skratt.
Han är kärleksfull, älskar att kramas och pussas och berättar gärna hur mycket han älskar en.
Underbart!
Igår när jag hämtade honom på dagis var det samma solstråle som vanligt jag hämtade.
Vi åkte hem och gick sen över gatan för att handla lite frukt i ett fruktstånd som stod uppställt där.
Sam ville själv ta plommon, men dom stod så att han inte nådde dom även om jag lyfte upp det.
Då fick han värsta psykbrytet och var helt galen, så detvar bara att ta och betala för frukten och sen bära hem en gapskrikandes fäktandes Sam.
Sådär fortsatte det sen.
Han lugnade sig,var glad i 5minuter och fick sen ett nytt utbrott.
Gång på gång..
Toppen!
Martin hade jobbat hemifrån under dagen, men framåt eftermiddagen/kvällen var han tvungen att köra till butiken.
Jag jublade inte, att vara ensam med ett litet monster är ingen höjdare.
Så jag satte honom i bilen och gjorde det enda rätta.
Vi körde till BR-leksaker på Nova så jag fick mutat honom med en ny polisbil.
Efter det kunde vi åka och handla tvättmedel i lugn och ro och sen köra och tvätta bilen.
Min goe solstråleunge var tillbaks igen, vi slapp utbrott ändå tills det var läggdags, men då var det av ren trötthet eftersom han lyckades hålla sig vaken ända tills kloclan 22 (trött var han, jag hann knappt påbörja Pippi Långstrump-sången innan han sov ;-))
Mutor is da shit!
Hej Carro!
SvaraRaderaFick din bloggadress av Camilla Hinderson (min kompis), som tyckte att jag skullle läsa den (lite såld på bloggar) och vill dra mig till minnes att du är den person som skrev en insändare i tidningen om matvägrande barn? Jag klippte ut den, satt och kände med och tror tom att jag kontaktade tidningen och sa att jag ville bli kontaktad av dig. Hur som haver har jag ett matvägrande barn (än idag). Tillvaron är lite lättare, då jag antar man vänjer sig. Dock fortfarande rätt så komplex.
Hur går det med din lilla killes mat?
Med Vänlig Hälsning
Sandra Pettersson
Hej Sandra!
SvaraRaderaVisst var det jag som skrev den insändaren..
Blev kontaktad av sydsvenskan sen att ngn ville ha kontakt med mig och en mailadress som jag skrev till..
Och det borde ju varit du, så jag kanske fick fel mailadress?
ojoj, hur ska jag lyckas få till det ngt sånär kortfattat om hur det går, jag pratar mycket och jag skriver ännu mer, sån är jag :-D
Var ska jag börja..
Förra hösten/vintern var det total katastrof.. Sam var sjuk nonstop och hade inget immunförsvar alls och tillslut slutade han både växa och gå upp i vikt, inte konstigt, han åt inte ens sin välling ordentligt..
I början av året tror jag det var, så beslutade hans läkare och en dietist som blivit inkopplad, att vi skulle testa att göra hans välling på Neocate, som eg. är en sondnäring som innehåller allt som ett barn behöver..
Till vår stora lycka accepterade Sam Neocaten och och ökade från att ha vägt 9,5kilo i December, till att väga 11 kilo i Mars! Jag grät kan jag säga ;-)
Maten funkade fortfarande inte, lite frukt, lite smörgåsrån, men inte mycket mer, men helt plötsligt brydde jag mig inte så mycket, att få känna det inre lugnet för att man VET att ens barn får i sig tillräckligt med näring.. helt obeskrivbart..
Till i Juni ökade han till 11,6kilo (tyvärr har han inte ökat ngt i vikt sedan dess)..
Han började visa ett helt nytt intresse för mat, frågade vad olika saker var, smakade, även om han oftast spottade ut lika snabbt, men ändå..
Han var inte längre hysterisk av att sitta vid matbordet..
I augusti var vi en vecka på Mallorca och Sam åt faktiskt riktigt bra, totala mängden riktig mat uppgick kanske till ett mål mat om dagen!
Sen började han på ny avdelning på dagis, med dom större barnen..
Och på den avdelningen är barnen matglada..
Dom tar mer.. och Sam vill vara som dom.. du fattar ;-)
Så han har ätit bra där, oftast minst 1½ potatis, även om han inte velat ha ngt annat, till lunch, och nästan en tunnbrödsmacka eller knäckebröd till mellanmål plus frukt.
Men, sen fick han en öroninflammation för ett tag sen, han har haft rör, men tappat dom, och nu är vi tillbaks på ruta ett.
Idag hade han t ex inte rört maten på dagis utan bara druckit sin välling..
Så nu jobbar vi igen för att få honom att småäta..
Herregud, detta blev hur långt som helst och ändå har jag utelämnat, tja, nästan allt!
Kan du inte kontakta mig via mailen istället?
Berättar gärna mer och framförallt så är jag väldigt nyfiken på din lille matvägrare och er vardag..
kram / Carro
just det, min mailadress ja ;-D cape_79@hotmail.com