dramatisk helg...

Fredagen tog en väldigt hastig och oväntad vändning här hemma.

På morronen vaknade jag och var riktigt förkyld.
Martin har precis varit sjuk en vecka, men jag trodde att jag skulle klara mig.
På fullaste allvar kan jag säga att jag hellre föder barn än är förkyld.
Anledningen till det är att det mer eller mindre av en slump för 1½ år sen upptäcktes att jag har 2 lungemfysem på vänster lunga (en lång historia, kan skriva den i ett annat inlägg om ngn är nyfiken)..
Lungemfysemen gör att så fort jag blir förkyld drabbas jag av luftrörskatarr och slemmar igen så att jag knappt kan andas (jag har haft x antal lunginflammationer som följd..)
Så jag beslutade mig för att stanna hemma från fredagens lektion som ändå inte var obligatorisk.

Sam lämnades på dagis och jag kröp ner i sängen och kände mig ynklig.
Klockan 15 var det dags att hämta Sam och eftersom jag kände mig rätt risig och inte orkade med för mycket lek så föreslog jag att vi kunde baka muffins.
Sam blev eld och lågor och ville det jättegärna.

När vi kommit hem från dagis så mös vi en stund, drack lite välling och tiden sprang iväg.
Lite innan kl 17 var vi iaf igång med muffinsbakandet.
Sam stod på en pall vid diskbänken och var hur duktig som helst.
När smeten var klar fick han smaka den och han tyckte det var jättegod och slevade in tesked efter tesked.
Vilket jag såklart var jätteglad för, allt han stoppar in i munnen och sväljer frivilligt är en seger.
Jag hällde över lite av smeten i en skål till honom och resten hällde jag i muffinsformar och stoppade sen in plåten i ugnen.
Sam tog en muffinsform och började hälla i smet i den med en tesked, han bakade själv sa han.
Jag lät han leka och började plocka undan så länge..
Jag tog telefonen och ringde och snackade lite skit med Ann under tiden och precis när vi lagt på ylade Sam högt och började stortjuta..
Mamma, jag drack ngt konstigt sa han...
Jag bad honom visa mig och han gav mig ett snapsglas.
Jag luktade på snapsglaset..

Ättika.. han hade druckit ättika..
Var sjutton kom det glaset ifrån???
(Martin hade hällt upp ättika i ett snapsglas för att få bort bananflugor och det hade han ställt långt in på diskbänken där Sam inte borde nått det.. men eftersom vi bakat och han stod på en pall hade han fått långa armar. Han såg ett glas med ngt genomskinligt, trodde det var vatten, sträckte sig efter det och lyckades nå det. Jag hade inte ens sett glaset.)

Han grät och sa att det gjorde ont i munnen och jag såg hur han omedelbart blev helt vit på underläppen och när jag bad han gapa så såg jag att han var det i hela munnen med.
Jag fick fram ättiksflaskan och läste på etiketten, ingen varning stod utskriven, det borde ju vara ett gott tecken iaf, då var det nog inte så farligt, utan det smakade nog mest illa...

Men eftersom han klagade på att det gjorde ont och grät så ringde jag ändå 112 och bad att få bli kopplad till giftinformationen.
Jag kom fram och förklarade vad som hänt.
Hon jag pratade med var lugn, men jag hörde ändå en viss oro i hennes röst när hon frågade hur flaskan såg ut..
"är flaskan rund med blå kork frågade hon"
Nä sa jag, den är fyrkantig och med röd kork, Perstorps 24procentig ättika står det på etiketten, men det står ingen varningstext iaf.
"den är väldigt farlig sa hon, du måste skälja av hans mun så mycket du kan, få honom att dricka så mycket som möjligt och sen måste ni ta er till närmsta sjukhus så fort som möjligt"

Jag tackade och la på, chockad, kunde det verkligen vara så farligt, det fanns ju ingen varningstext??
Jag gjorde iaf som hon sa, tvättade Sams mun, fick i honom två glas vatten, fick med lite välling och blöjor ifall det skulle dröja på akuten (jag insåg fortfarande inte hur farligt det som hänt var) och slängde in Sam i bilen..
På vägen in gick det upp för mig att det lät på henne som att det som inträffat var allvarligt..
Jag tryckte gasen i botten och struntade fullständigt i alla hastighetsbegränsingar, hade polisen stannat mig hade dom fått köra före med blåljus helt enkelt.

På barnakuten sa jag till en sköterska direkt och hon ringde efter en öron-näsa-hals läkare som kom ganska så omgående.
Jag berättade än en gång vad som hänt och han sa att dom (han hade med sig en jättego tjej som läste till läkare) skulle bli tvungna att titta ner i Sams hals med en slang/tittinstrument som stoppades ner via näsan.
Det vita på läppen och i munnen var iaf borta..
Han sprayande bedövningsspray i Sams näsa och sa sen att han skulle gå och ringa giftinformationen sålänge.
När han kom tillbaks stoppade han in instrumentet i Sams näsa och förde ner i hans hals.
Sam gallskrek helt hysterisk och jag och läkarstuderande fick hålla fast honom riktigt hårt.
Det var fruktansvärt.

När läkaren var klar var han väldigt allvarlig.
Han sa att giftinformationen var benhårda när det kom till ättika.
Det är jättefarligtoch kan orsaka svåra frät/brännskador invärtes hade dom poängterat.

"Sam är röd nere i halsen började han.. Därför är det solklart att han inte spottat ut det han fick i munnen utan han har svalt det.
Så ni måste stanna kvar över natten för obeservation, Sam får vara fastandes och så ska vi ta en del prover nu ikväll.
Imorron så tas det nya prover och beroende på vad dom visar så görs det en bedömning huruvida Sam måste sövas så att man kan göra en gastroskopi för att se ifall han har skador i magen och vid magmunnen.
Det är där som brännskador brukar bli om man råkat dricka ättika."

Inläggning? Sövning? Gastroskopi?? Brännskador???
Nu hade chocken lagt sig och jag insåg hur allvarligt detta faktiskt var..

Martin komtill akuten och jag körde hem för att hämta en övernattningsväska till mig och Sam.
När jag kom tillbaks hade dom fått komma upp på avdelningen och Sam hade fått emlakräm på händerna eftersom det sen skulle sättas ett venflon, en droppnål.
När salvan verkat var klockan efter nio på kvällen och Sam var hungrig, sist han hade ätit en vällingflaska var klockan ca 16.30..
Sköterskan försökte få in venflonet, Sam grät hysteriskt igen, han var både hungrig och trött, men hon hittade inget bra kärl..
Så istället fick Sam emlakräm i armvecket och sen var det bara att vänta.
När klockan var nästan 23 så blev han stucken igen.
Han grät ännu mer denna gången, stackarn var så trött och hungrig...
Denna gången gick det iaf och droppet blev inkopplat.
Sam var så utmattat så att han somnade samma sekund som jag la ner honom i sängen.
Problemet var att efter en stund började maskinen som reglerade droppet larma..och larma.. och larma..
Så kring 01 så konstaterade sköterskan att venflonet inte fungerade.
Så ny Emlakräm sattes på händerna.
Vid 02.30 väcktes min stackars plutt och blev stucken igen i handen, och han grät lika mycket igen.
Det blev tacksamt nog sista gången det behövdes sättas ett venflon.

Vi vaknade vi 08.30 och sen kom sköterskan in för att ta nya blodprover.
Men hon fick inte ut blod ur venflonet.
Så hon fick sticka Sam i fingret.
I tidigare fall har det inte varit ngt problem för Sam, men han var fortfarande upprörd sen natten såklart och började gallskrika igen.
Så än en gång var det bara att hålla fast honom, herregud så ont det gjorde i mig!!!
Medans blodprovet togs kom Martin som sovit hemma under natten.
Självklart blev det mer strul.
Blodet hann koagulera, så sköterskan fick sticka igen.
Tillslut var iaf proverna tagna och sen fick vi vänta..

Vid 10-snåret kom sköterskan in tillsammans med en läkare.
Sänkan hade stigit vilket tydde på att det fanns invärtes brännskador så en gastroskopi skulle göras.
En större akut operation gjorde dock så att dom inte kunde säga exakt när, utan det skulle bli av troligtvis framåt eftermiddagen.
Klockan 11 fick vi dock besked om att det skulle bli av ngn gång mellan 12 och 13.
Sam hade varit fastandes i nästan 1 dygn..Läkaren förklarade mjukt, vänligt och sakligt hur det stod till med invärtes brännskador.
Han berättade att ifall skadorna är ytliga, så klassas dom som första gradens brännskador, vilket är positivt trots allt, och isf brukar det räcka att det behandlas med antibiotika samt Nexium (efterföljaren till Losec och som finns i pulverform som blandas ut med vatten till barn, Sam har haft det tidigare för sina magproblem)
Om det skulle vara svårare skador så fick barnet isf en sond under en tid som detgavs antibiotika genom, vilket dock brukade vara jobbigt för barnet...
Läkaren var så lugn och förtroendeingivande, så att han på ngt sätt var som lugnet i stormen..

När klockan närmade var drygt 12.30 kom narkosläkaren, en äldre man, då satt Sam nästan och sov i min famn medans vi kollade på Alla vi barn i Bullerbyn.
Världens raraste narkosläkare, som fastnade framför tv'n med oss ett par minuter :-D
Strax därefter gick jag och en sköterska och bytade kläder på Sam och Martin som varit och handlat en tidning kom tillbaks.
I samlad trupp gick vi upp på operationsavdelningen.
Jag följde med in i operationssalen och Sam fick sömnmedel i venflonet och somnade och jag gick tillbaks till Martin.

En timme senare kom en undersköterska skyndande, gastroskopin var klar och Sam hade redan vaknat!!!
Vi halvsprang upp och möttes av en förtvivlad Sam, han hade vaknat utan sin mamma och pappa..
När vi kom lugnade han sig snabbt och somnade sen på Martins bröst, han la sig med Sam i sängen.

Så kom läkaren in..
"Jag har både dåliga och goda nyheter sa han"
Både mitt och Martins hjärta rusade iväg...
"Dom dåliga nyheterna är att Sam tyvärr har fått skador. Han har skador i halsen som ni vet, sen om ni tänker er ca 13-15 cm ner från hans bakersta tänder (det blir en bit nedanför där Sams hals slutar), nere i bröstkorgen så har han en skada, vilket är ovanligt, att det blir en skada så högt upp, och sen så har han även en skada på magmunnen.
Dom positiva nyheterna är att skadorna är vad vi hoppades på, av grad ett, dvs endast ytliga.
Så nu kommer vi strax att ge Sam antibiotika och Nexium och det ska han sedan behandlas med under en veckas tid om allt set bra ut.
Vi kommer att ta nya prover klockan 17.30 för att se så att hans värden fortsätter att vara bra.
Är dom det så får Sam isf börja att dricka och inta flytande kost (vilket var positivt eftersom han i princip lever av sin välling gjord på sondnäring).
Om proverna ser bra ut imorronbitti med så får han isf komma hem.
Men Sam har iaf haft tur som bara fått ytliga skador, det måste ni tänka"

Som tur var så sov Sam, för jag började gråta..
Både av lättnad och förtvivlan.
Jag var så tacksam att skadorna var ytliga, men det kändes som om att man gick sönder inombords...
Som förälder gör man allt för sitt barn och nu kunde jag inte göra ngt, min son hade fått brännskador invärtes...

Martin stannade kvar i sängen med Sam sovandes på sitt bröst och jag körde hem, gråtandes, för att hämta saker för ett till dygn.

Klockan 17.30 fick Sam väckas för ett nytt stick i fingret och han grät lika mycket igen.
Sen väntade vi..
Så kom beskedet vi hoppats på (nästan iaf).
Sänkan hade förvisso stigit lite till, men resten av värdena såg bra ut, så Sam fick börja inta flytande kost.
Kring klockan 19, efter nästan 27 timmar utan mat, fick Sam först en mugg vatten som han lyckligt drack.
Efter det åt han nästan en hel Piggelin!!!!!! (han har inte ens ätit 1/5-dels Piggelin tidigare) efter det och sen avslutade han med ca 150ml välling som han njutningsfullt slurpade i sig..
Sen fick vi tillbaks vårt lilla energiknippe!

Vid 21 fick han en flaska välling till i sängen och sen så ville han ligga och kramas riktigt hårt.
Det märktes hur mycket han behövde tryggheten och närheten från mig, som om han förvissade sig om att nu skulle allt bli bra..
Vid 22 somnade han och sov sedan tungt hela natten.
Imorse (klockan är förvisso 3 timmar efter midnatt, så datumen på detta inlägget kommer att visa måndag, men nu när jag skriver är det alltså natt mellan söndag och måndag) när vi vaknat kom sköterskan in med medicinerna.
Sam spottade och fräste när jag försökte ge han antibiotikan, sen tittade han argt på mig och sa allvarligt med rynkade ögonbryn "mamma, jag blir ARG på dig!
Han var så söt när han sa det!
Vi fick iaf antibiotikan utbytt mot Amimox som smakar jordgubb och den häller Sam i sig till sista droppe.
Nexium gick iaf bra mycket bättre att ge honom.

Vid 09.30 var det dags för nytt blodprov.
Nu hade Sam så mycket mer energi, så han stack snällt fram sitt finger och lät sköterskan sticka honom, men han var väldigt noggrann med att hon skulle berätta precis vad hon gjorde.
Sen var det en nervös väntan..

Drygt en timme senare satt Sam och lekte med sina bilar i lekrummet, så jag gick för att fråga om provsvaren kommit.
Det hade dom och läkaren var på plats, så han pratade med mig.
Sänkan hade sjnukit lite och dom andra proverna var bra, så Sam fick komma hem!!!!
Ordinationen blev antibiotika och Nexium (antibiotika förhindrar infektion i skadorna och Nexium gör så att magsyran inte går så hårt åt magen) samt vila från dagis i några dagar.

Sen gjorde läkaren ngt som fick min respekt för honom att växa ännu mer..
Han frågade var Sam var, jag berättade och sen gick vi bort till lekrummet.
Sen så satte han sig på huk brevid Sam och berättade att han skulle få komma hem, men att han skulle vara tvungen att ta medicin ett par dagar..
Det är riktigt imponerande tycker jag, att han inte bara pratade med mig som förälder, utan att han pratade med Sam med, trots att han inte fyllt 3år än..
Hur många läkare gör det?

Så nu är Sam alltså hemma och det är så underbart!!!
Vi försöker bearbeta det som hänt och jag och Martin försöker att inte tänka på hur illa det kunde gått, utan vi försöker istället tänka på vilken otrolig tur Sam hade trots allt..

Vi är så fruktansvärt upprörda på dom som tillverkar Perstorps ättika dock...
Hur fan kan man tillverka ngt som är så livsfarligt utan att sätta en varningstext på flaskan???????????
40-talister och 50-talister jag pratat med har vetat att 24-procentig ättika är väldigt farligt, men ingen jag pratat med som är yngre än så har vetat om det..
Jag diskuterade det med receptarien på Apoteket innan idag.
Hon sa samma sak som även läkarna och sköterskorna sagt.
Det är fullständigt vansinnigt att det inte finns en varningstext.

Om du har barn och barnet får i sig ngt olämpligt.
Vad gör du?
Jo du läser på flaskan ifall där finns en varningstext och utgår ifrån det.
Finns där ingen varningstext så utgår man ifrån att innehållet i flaskan/burken eller vad det nu är inte är så farligt.

Anledningen varför jag ringde giftinformationen var för att Sam blev så vit om läppen och i munnen och att han klagade på att det gjorde ont.
Men eftersom det inte stod ngn varningstext så trodde jag inte att det var ngn fara.
Tänk om jag inte ringt.. tänk om jag gett Sam vatten och tvättat munnen och sen avvaktat en stund för att se om det vita försvunnit.
Om jag hade sett att det gjort det så hade jag kanske aldrig ringt och då inte heller fått order om att åka in till barnakuten.
Om Sam inte kommit under behandling, hur illa hade det då kunnat sluta???
Sam drack 1-2 millimeter ur snapsglaset och det orsakade alltså skador.. Tänk då hur mycket skador en klunk ättika kan orsaka..

Jag kommer att kontakta tillverkaren nu direkt när jag postat detta inlägget och jag kommer att skriva precis vad jag (och alla andra jag pratat med) tycker..
Jag kommer starkt att ifrågasätta att dom inte skriver ut en varningstext och jag kommer att fråga ifall dom som tillverkare inte känner ngt ansvar alls gentemot sina kunder.
Jag kommer inte att ge mig om detta förrens den dagen jag ser att ättikaflaskorna ute i butiken har varningsetiketter.
Jag hoppas att dom kommer att svara på mitt mail och ifall dom inte gör det så kommer jag att kontakta tidningarna.
I mailet till tillverkaren kommer jag även att skicka med en länk till detta blogginlägget, så att dom, ifall dom läser det, inser vad Sam (och med all säkerhet flera andra barn) varit med om.
Jag kommer även att ifrågasätta varför flaskorna inte har en barnsäkerkork.

Varför?
Jo, för som förälder asocierar du barnsäkra korkar med fara och du plockar undan flaskorna (flera har sagt till mig att dom inte ens har haft ättikan i ett barnsäkert skåp för dom visste inte hur giftigt det var).

Hade vi vetat att ättika var så farligt hade vi aldrig haft ett glas ättika framme ens, även om det stått så att Sam egentligen inte skulle kunnat få tag på det.
Som läkaren på akuten sa, även om ngt luktar illa så är det absolut ingen garanti för att ett barn inte ska dricka av det..